Han gjorde verklighet av sin dröm – att segla över Atlanten. Här kommer 9 snabba frågor till seglaren och den efterlängtade chefen för teknisk förvaltning, Roger Seger.
Planen var att lämna allt – hus, jobb och vardag i Örebro för att segla över Atlanten. Och det blev precis som Roger och hans fru Maria hade planerat.
– Ja, hur ska man beskriva det? Det var spännande, utmanande och överraskande. Drömmen var ju att ta oss över Atlanten.
Och det gjorde ni?
– Ja. Det är något av alla seglares stora dröm men det är få som gör det, så vi är väldigt stolta.
– Vi är extra stolta över att vi seglade tillbaka också, på norra sidan. Det är en tuffare utmaning med mer oroligt väder och tuffare förutsättningar. Nere i Karibien var det många som valde att sälja sin båt eller frakta den hem till Sverige och i stället ta flyget hem.
Ta oss med på rutten – ni började i Kungsör?
– Precis! Vi följde svenska kusten ner till Tyskland, seglade Kielkanalen ut i Elbe och vidare ner i Holland och Belgien ner till Brest i södra Frankrike. Därefter tog vi oss över Biscaya till spanska Atlantkusten, fortsatte ner till Portugal, vidare ut till Madeira, över till Teneriffa och Las Palmas. I Las Palmas började det riktiga äventyret, därifrån seglade vi till Kap Verde och efter det som en båge över Atlanten i 19 dygn, till Grenada i Karibien.
Ett äventyr på många sätt. Späckhuggare var i farten?
– Ja, när vi seglade utanför Portugal kunde vi se på sjökortet och höra på radion att det var en pågående späckhuggarattack precis framför oss. Båten blev först av med ena rodret och en kvart senare det andra, de kunde inte längre styra båten. Vi hörde allt på radion och visste att de bara lågt en halvtimme framför oss, då var det inte så roligt. Men det var bara att fortsätta. Som tur var såg vi aldrig några späckhuggare, de hade nog lekt färdigt.
Vad tar du med dig från hela äventyret?
– Jättemycket. Att ha ett gemensamt fokus med den man lever med, att vara i ett sammanhang där det enda du har att förhålla dig till är vädret. Du lever med naturen på ett fantastiskt sätt. Det är en härlig känsla att vara en liten fjutt i allt det stora. Som när vi var mitt ute på Atlanten och inte hade sett en båt på två veckor och allt var alldeles svart om kvällen.
Vilket är det bästa minnet från resan?
– Det är så många fina minnen. Alltifrån att ha varit rädda och tänkt nu får det inte bli högre vågor till att ha seglat på spegelblankt hav och sett delfiner hoppa runt. Men framför allt är det alla människor vi träffat, människor från hela världen. Vi har träffat ungdomar som dragit i väg i en liten båt som knappt hänger ihop och vi har träffat miljonärer som har hur mycket pengar som helst. Vi alla hade samma intresse och samma dröm. Det blev många roliga kvällar och roliga fester.
Det blev tid för reflektion också?
– Innan jag reste bestämde jag mig för att ge mig själv tid att fundera över vad jag ville med livet, och det gjorde jag också. Kanske skulle vilja göra något helt annat när jag kom hem? Men jag kom fram till att det är exakt det här – fastigheter – som jag tycker är kul. Det blev tydligt att jag har varit på rätt ställe i alla år.
– Dessutom pratade vi ju från början om att vara borta i tre år men det blev 15 månader. Vi ville hem.
Hemlängtan slog till?
– Ja, det var en riktigt kul resa dit och hem men i Karibien började jag längta hem till Sverige. Det blev ju vardag i Karibien också och till slut kände jag mig lite som en pensionär och det var inte ett dugg kul!
– När jag dessutom såg bilder på vänner som åkte skridskor på isen, satt ute i svenska sommarkvällarna och plockade svamp om hösten – då saknade jag allt detta något enormt. Där nere var det 30 grader hela tiden, solen gick upp och ner och så var det hela tiden och det blir trist. Här är det en annan omväxling i vardagen.
Du uppmuntrar andra att förverkliga sin dröm?
– Ja, drömmer man om något – oavsett vad – gör det bara. Många gånger kräver det pengar så spara långsiktigt. Och när du bestämt dig för att förverkliga drömmen, blunda för alla hinder.
Vad har du lärt dig av hela äventyret?
– Det är nog precis det, att inte vara rädd för att göra grejer. Gör och fundera inte så mycket. Det finns alltid hinder i livet, barn som ska flytta eller föräldrar som blir gamla. Försök att hitta en lucka och – titta inte i det orange kuvertet (skratt!).
Har ni något nytt äventyr på gång?
– Nej faktiskt inte. Jag lever nog kvar i glädjen att få berätta om den här upplevelsen. Det vore i och för sig lite kul med ett nytt projekt. Jag skulle kunna tänka mig att börja spela saxofon.
