Katarina Gospic är hjärnforskare, doktor, författare, föreläsare och entreprenör. Hon har publicerat åtta böcker som alla utgår från människan som social varelse i en modern och historisk kontext. 2011 startade hon det egna företaget Brainbow Labs, som bland annat arbetat med utformning av sociala platser. I denna intervju får vi veta varför grottmänniskan i oss spelar roll för utformningen av framtidens kontor.
Vad tror du blir kontorets roll i framtidens arbetsliv?
Det är just nu tydligt att många saknar det sociala samspelet som vanligtvis äger rum på ett kontor, och att kontorets sociala funktion kommer att vara fortsatt viktig. Ett jobb har gått från att vara något som man utför på en specifik plats till att vara en uppgift som kan lösas oberoende av plats. Jag tror att de kontor som skapas de närmaste fem till tio åren behöver konstrueras på ett sätt som uppfyller vårt sociala behov och har de rätta förutsättningarna för att människor både ska kunna utföra sitt jobb effektivt och samtidigt må bra.
Tittar man på en ännu längre tidshorisont är det, om begynnande teknologi blir mer sofistikerad, inte orimligt att anta att människor i större utsträckning kommer att träffas digitalt. Då menar jag inte via Teams eller Zoom, utan att man faktiskt träffar varandra i digitala rum. Vi kommer att mötas som digitala avatarer, där tekniken gör det möjligt för oss att fysiskt känna någon annans beröring, även om den äger rum digitalt. Vi kan se exempel på detta redan idag. I Tokyo kan människor med allvarliga muskelsjukdomar, som gör dem paralyserade, utföra jobb på restauranger och caféer med hjälp av robotar. Med hjälp av modern teknologi kan alltså en person som ligger hemma i sin säng utföra sysslor någon helt annanstans genom att styra en robot. Med det sagt tror jag att reella, fysiska, möten kommer att vara fortsatt viktiga även i framtiden.
Du har tidigare arbetat med den fysiska utformningen av kontorslokaler. Kan du säga något om hur kontor kan utformas på bästa sätt?
Först och främst behöver organisationer bestämma sig för vilka aspekter man vill att lokalen ska främja. De allra flesta företag vill idag främja hälsa, innovation och lärande. Detta är också sådant som efterfrågas av människor. Centralt i mina projekt är att jag utgår från människan som både en ”grottmänniska” och en ”modern varelse”. Människan är utrustad med samma hjärnkapacitet idag som för 40 000 år sedan, men ska samtidigt fungera i en fundamentalt annorlunda miljö. Grottmänniskan har en kärlek till naturen och forskning visar att inomhusmiljöer som skapar en utomhuskänsla minskar våra stresshormoner och ökar vårt psykiska välmående. Samtidigt talar mycket för att framtidens arbetsliv kommer att bli mer flexibelt än tidigare och att många personer åtminstone delvis kommer att distansarbeta. Dessutom kommer företag behöva anpassa sig till nya trender i en högre takt än tidigare. Detta ställer företag inför helt nya utmaningar. Tekniken blir därför central för organisationer som vill främja lärande. Därtill kommer lärande alltmer att ske digitalt på grund av datainsamlingen, vilket gör inlärningen mer individanpassad. Jag tror till exempel att kontor kommer att vara utrustade med helt vita rum som är till för lärande. Dessa rum kommer att vara anpassade för teknologier som Virtual Reality (VR) och Augmented Reality (AR).
En annan sak som påverkar utformningen av framtidens kontor är den begynnande insikten om att helt öppna landskap ofta varken främjar en särskilt effektiv eller hälsosam arbetsmiljö. Ett sådant exempel är kontor där man helt enkelt har ställt upp skrivbord och stolar tillsammans med datorskärmar på en lång rad, utan några varierande inslag i lokalen. En optimal arbetsplats erbjuder istället olika lösningar och ser dessutom inte likadan ut överallt. Personer som behöver arbeta ostört ska kunna göra detta, i mötesrummen ska man ha tillgång till teknologiska hjälpmedel som optimerar effektiviteten och alla rum ska gärna variera i både utseende och känsla.
Diskussionen om öppna kontorslandskap jämfört med enskilda kontor känns nästan som en evighetsdebatt. Ofta är personer mellan 18–25 år mer positivt inställda till öppna kontorslandskap, medan personer som är äldre är mer negativt inställda. Troligtvis beror detta på att yngre personer idag har växt upp med att hela tiden bli avbrutna, medan äldre inte har gjort det. En vanlig fördom är att yngre personer därför är bättre på multi-tasking än äldre, men detta stämmer inte. Tvärtom visar forskning att alla människor som ska prestera, oavsett ålder, behöver koncentration för att kunna göra detta. Ingen hjärna är kopplad på så sätt att den har lätt att hantera konstanta störningsmoment. Skillnaden är att människor med stigande ålder och mer erfarenhet ofta utvecklar en djupare självinsikt och därmed inser sina begränsningar. Just självinsikten påverkar ofta människors svar i denna fråga.
Mycket tyder på att människor i större utsträckning kommer att fortsätta distansarbeta även efter pandemin. Vilka är dina tips till människor som vill bli bättre på att kombinera sin privata roll med sin professionella?
Jag tror att det kan komma att se olika ut mellan platser och branscher. Ett flexiblare arbetsliv i avseendet var man jobbar kan underlätta livspusslet för många människor. I storstäder som exempelvis London pendlar människor upp till fyra timmar om dagen. Tänk vad man kan göra med fyra extra timmar varje dag. För företag som redan innan pandemin hade en bra digital infrastruktur med effektiva kommunikationslösningar och ett invant, digitalt beteende har distansarbetet fungerat väldigt bra. Ett exempel på detta är IT-bolag, som ju opererar utifrån en digital kärna. Många av de personer som väljer att jobba med IT tycker ofta om att arbeta ostört med sin programmering, därför kan de ha ett mindre behov av traditionella sociala interaktioner IRL. De är nöjda med digitala sociala interaktioner vilket gör att de trivs som fisken i vattnet med sättet som många av oss fått prova på att jobba nu. För dem är detta arbetssätt inget nytt. I kontrast finns det också många arbetsplatser där personalen typiskt sett har en motsatt inställning och där många vantrivs med att arbeta på distans. De vill vara omgivna av ett socialt bubbel. Jag tror att vi behöver plocka russinen ur kakan och inse att det inte finns någon ”one-size-fits-all-lösning”. Men generellt behöver kontoret vara en plats som bejakar alla människans sidor, som håller oss friska och inspirerar oss att vara innovativa. Samtidigt tror jag att distansarbete kommer att vara en naturlig del av framtidens arbetsliv.
Foto: Mattias Bardå
