Ringön fortsätter sin förvandling från rostigt gammalt industriområde till drivhus för kul och kreativa verksamheter. Ett färskt exempel är designerduon Àbekatt och Obskyre som skapar unika produkter för folk som gillar annorlunda.
Kolgruvegatan 1 är en känd adress för vänner av den alternativa livsstil som frodas här, ett stenkast från Göteborgs centrum på andra sidan älven. Castellums gamla lagerbyggnad har Ivans Pilsnerbar som primärt dragplåster, medan Max Palmdahl och Anton Thorstensson är nyinflyttade i andra ändan av kåken.
Àbekatt och Obskyre är alter egon och varumärken för kompisarna som hyr 140 kvadratmeter i en lokal som Max beskriver som ”extremt ruff och spartansk”. Precis som de ville ha det.
- Det är en liten avstyckning som blev över när vi gjorde annan uthyrning, förklarar uthyraren Jesper Grenander. En råyta där vi inte gjort någon anpassning - annat än att ge hyresgästen fria händer att fixa som de själva önskat.
Ordet Àbekatt har Max med sig från föräldrarna i norra skärgården. Nu är det hans varumärke som snart ska lanseras: ungdomligt och trotsigt, men som ändå försöker vara vuxet och raffinerat.
- Jo, dom lämnade kvar en storformatskrivare och plottermaskin som vi blev glada för. Något annat har vi inte önskat, konstaterar Max. Hyran är nog så bra den kan bli, fast om Castellum skulle få för sig att sänka den så…
Max är utbildad på Beckmans i Stockholm och satsar nu på egen småskalig produktion av bruksföremål i glas, metall och keramik, som exempelvis vaser, skålar och askfat (!). Anton har gått HDK i Göteborg och ägnar sig åt ”fulsnickeri” i designlegendaren Enzo Maris anda.
Resultatet är verkligen inte fult, men inte heller glänsande polerat och med millimeterpassning som på fina gatans designboutiquer.
Det viktigaste för Max var att få använda sin keramikugn i den nya lokalen. Här ska varumärket Àbekatt växa med handgjorda produkter i hög kvalitet.
Antons ”fulsnickeri” är inspirerat av 70-talsdesignern Enzo Mari, en punkig estetik där enkelheten är det vackra, i motsats till traditionellt finsnickeri.
Men - som föräldrar säger när barnen varken vill bli ingenjör eller läkare - går det verkligen att leva på detta?
- Det vet vi inte, men nu satsar vi järnet, säger Max. Min vision är att kunna jobba på heltid med roliga handgjorda projekt i hög kvalitet och som betyder något. Antons drivkraft är typ samma. Fast kanske lite punkigare.
Max beskriver sin potentiella målgrupp som ”designintresserade i åldern 30-50 bast, där dom har börjat få pengar”. Ett eget Instagramkonto är på gång, och alla som knackar på är välkomna, försäkrar Max och Anton som även vill erbjuda workshops med fulsnickeri och keramik.
Fast utan det konventionella vernissage-bubblet. För det vore ju konstigt på riktigt.
